Äntligen fick vi tävla agility igen!

Bengt och jag åkte med hundarna till Linköping igår. De är verkligen proffsiga tävlingsarrangörer där och Valla ridhus är uppvärmt och bra. Vi hade några trivsamma timmar i trängseln på ridhusläktaren och loppen gick inte alltför illa.

Det nya resultatmålet för varje lopp med Daisy - topp 5 - uppfylldes i vart fall i agilityklass där vi kom 4:a med en tid som kunde putsats något på ett ställe där en sväng blev kantig pga att jag inte riktigt hittade det hopphinder vi skulle ta.

I hoppklassen blev det tyvärr en rivning. Det loppet har i analysen efteråt också fått mig att hitta en sak som det verkligen är hög tid att börja träna mer på. Det fattas intensitet hos Daisy när det är mycket "hoppande fram och tillbaka på nästan samma ställe". Jag måste hålla på med sådant på 45-50 cm:s höjd och själv vara intensiv även om jag inte kan ruscha på, och lägga in täta belöningar. Att det blivit rätt så lite sådan träning beror på att jag tycker de övningarna är väldigt svåra att belöna på ett effektivt sätt, men nu får jag lösa det. Vi förlorar tid på sådana avsnitt där det är mycket fram- och-tillbaka, särskilt på hoppbanor. Det känns som hon bara väntar på att vi ska börja springa på riktigt igen.

Sonic hade kul. I agilityklassen blev han upprörd över ett par av svängarna samt hoppade av vippen i förtid, men gick runt. I hopploppet gick det mycket flytigare, men där tog han tyvärr ett hinder för mycket och diskade sig.

Med Statoilmackelunch i bilen, hamburgare och PF-middag på ridhusläktaren och skönt sällskap var det summa summarum en utmärkt agilitytävlingsdag.

Daisy och jag har inlett vår långa träningsfärd till att bli ett sökekipage. Det känns jätteroligt att börja med något för mig helt nytt och lägga upp en plan för ungefär ett år framåt. Minst så lång tid räknar jag med att det ska ta innan vi kan tävla. Vilket jag förstås gärna vill - jag gillar ju sånt.

Eftersom min enda erfarenhet av sök är att jag varit figurant på ett par tävlingar samt vid andras träning, tänker jag pröva att så slaviskt som möjligt följa Köstes och Egtvedts bok "Sök i teori och praktik". Metoden verkar stämma med min träning i övrigt och de är väldigt bra på att beskriva slutmålet och koppla det till hur man tränar. De skriver att sök är 90 % springande och 10 %, vilket är ett av skälen till att jag tror det här kommer att passa Daisy.

(Kan inte låta bli att här lägga in en kommentar om boken; Att läsa den från pärm till pärm var ingen njutning precis. Översättningen från norska är dålig och ofta har de inte översatt alls. Slarvigt!)

Grundfärdigheterna som hunden behöver ha för att börja träna sök är enligt boken: Utgångsställning (check!), targeting (check!), fritt följ (behöver vi träna på skogsstig), inkallning (behöver träna trekantsinkallning, se föregående blogginlägg, i skogen), sitt (check!), stanna kvar (hmmm), håll fast (check!), doggie-zen (att kvalitetssäkra momenten genom att utmana dem) och att uppsöka figurant.

Tänker börja med att se till att vi har allt det där. I söndags tränade jag med Mija och Anna-Karin som var jättebra figuranter åt Daisy och verkligen fick henne att älska att uppsöka dem. De fick klicka henne, ge godis och låta henne göra lite konster när hon kom fram och hon var mycket entusiastisk över leken. Nu ska jag helt enkelt terrorisera olika personer och be att hon får springa fram till dem och få liknande belöning. Samtidigt fortsätter jag träna skogslydnad på egen hand. Och då borde det faktiskt vara möjligt att pröva att göra några enkla vindövningar nästa gång jag har tillgång till figuranter i skogen. Och så ska jag skaffa sån där lösrulle och börja öva markeringar på en plan eller liknande. Mija och Anna-Karin tyckte visserligen att jag skulle fundera på att ha skallmarkering eftersom Daisy var väldigt snabb med att börja skälla när Anna-Karin slutade belöna henne. Men jag tror inte D har modet att stå och skälla på nån okänd gubbe i skogen. Och jag är inte säker på att hon orkar skälla om hon blir trött.

Plusgrader och oändliga mängder snömodd - yes!!! Föredrar verkligen gammal hederlig grådaskig Stockholmsvinter framför den iskalla förlamning som vi äntligen kommit igenom.

Har fått tillbaka min vanliga ork och lyckades skriva de två artiklar som var dagens arbets-måsten på tre timmar blankt. Tog en springrunda med Sonic som sällskap, tillagade lunch och åt den, övningskörde en stund med Fredrik och begav mig sedan med Daisy till SSBK för att se vad som gick att träna där.

Hade turen att träffa Suzy som höll på att träna lydnad med sina hundar och var snäll nog att erbjuda sig att träna gruppmomenten med mig. Det gick bra och var jättenyttigt för Daisy som varken var van vid miljön eller hunden bredvid.

Sedan körde Daisy och jag ett pass med framåtsändande, kryp, fritt följ samt trekantsinkallning. Det sistnämnda kommer ur boken "Sök i teori och praktik" som jag nyligen läst. Trekantsinkallning går ut på att lära hunden att alltid ta rakaste vägen in mot föraren vid inkallning till en stig. Det är svårare än man kan tro, åtminstone i djup snö. Daisy vill gärna göra det enkelt för sig och springa närmaste vägen till stigen och sedan till mig. Det gick i alla fall bättre idag än igår så den här biten ska vi nog få till. Dessutom är det nyttig fysträning att öva på det i snön. Hon fick verkligen kämpa för att ta sig fram obanat i det djupa snötäcket, men så blev det bra belöning också!

Ikväll blir det agilityträning i ridhus med både Sonic och Daisy.